Poolernas ekologiska betydelse i riffle-pool system

Riffle-pool system är en speciell form som ibland förekommer i vattendrag. Systemet består av strömmande sträckor som regelbundet växlar mellan djupare mer lugnflytande pooler. Längdförhållande hos poolerna hänger samman med vattendragets storlek. Exakt hur riffle-pool systemen har utvecklats har man ingen säker kunskap om.

Riffle-pool systemen är former i vattendragen som har en viktig funktion för vattenlevande organismer på många olika sätt. Vid bottenfaunainventeringar har man till allra största delen undersökt grundare strömsträckor i vattendragen. Pooler har dock i stort sett inte undersökts i Sverige. Poolerna har emellertid ofta mycket speciella förutsättningar med en strömningsbild som kraftigt varierar vid olika vattenföringar och en bottenstruktur som starkt skiljer sig från rifflarna. Sedimenten i poolerna är troligen en viktig indikator för hur processerna i vattendraget ser ut och förändringar hos sedimenten kan vara ett tecken på miljöförändringar i vattensystemet. Det är också möjligt att samhället av organismer kan vara unikt i förhållande till övriga miljöer i vattendraget.

En undersökning av ett riffle-pool system i Helge å gjordes tillsammans med Envicarta 2008 på uppdrag av länsstyrelsen i Kronobergs län, vattenvårdsenheten . Denna undersökning pekade bl a på att bottenfaunasamhället skilde sig kraftigt åt jämfört med rifflarna. I poolerna hittades arter som uteslutande påträffades i dessa miljöer. Tjockskalig målarmussla (Unio crassus), inklusive juvenila musslor av arten, hittades i stor mängd i poolerna på ett djup av ca 2 m. Detta är en art som eventuellt kan ha en optimal miljö i riffle-pool systemens pooler.

2008. Undersökning av bottenfauna och sediment i tre pooler längs en riffle‐pool sträcka i Helge å (2 MB)

Frågeställningar och utveckling
Fler inventeringar av pooler bör göras för att få mer kunskap om bottenfaunasamhället. Uppföljning av sediment och bottenfauna i poolerna kan vara ett värdefullt komplement i miljöövervakningen av vattendrag.

Tjockskalig målarmussla har vid gamla undersökningar missats på grund av att man koncentrerat sig på strömsträckor vilket är en miljö där arten inte har sin huvudsakliga preferens. Metoden som använts med ekolodning och sedimentprovtagare ned till 2,5 m djup kan vara ett värdefullt och kostnadseffektivt komplement vid kartläggning av stormusslor och föryngring av stormusslor i vattendrag och för att hitta fler stora populationer av tjockskalig målarmussla.